Mythologia Fennica. Ganander Christfrid

Чтение книги онлайн.

СКАЧАТЬ style="font-size:15px;">      HITU, Hijjen neitosia eller Hijten. En orm-piga, en af Furierne. Ormen liknas vid henne: Hitu hijten neitosia, palmikko paulalle nojjan, hius rihma hijten nojjan – ormen trollens hårband, at fläta med.

      HOMMA, Kimmoin Kuningas, skulle stämma blod.

      HOMARIN Koski, En strid Ström med forss, som i Runorne dels nämnes vara i Sverige, dels tros vara Turkin rajalla, vid Turkiska gränsen.

      HONGAS, En Nordanskogens Fru, skulle hålla styr på björnen, at han ej skadade boskapen:

      Hongas pohjolan emäntä

      Pane panta pihlajainen

      Nenän ympäri nykerän

      Kuin ei pihlaja pitäne

      Niin sä rautanen rakenna

      HONGATAR eller Hongotar, n. pr. foem. En Skogs-nymph, Furuträns beskydderska; Björnens mor och amma; Hongonen dess man, Björns fader. Beskrifves såsom trumpen och tvär, waljo-waimo, bor i Romentola – Se Tapiola. Den grymma Björnens amma kan ej heller hafva mildt utseende. Om Björnen heter det i Runorne; Hongikosta sinun sukusi, Hongotar sinun sukusi. —

      HOROGALLEN, en gammal Lappsk, af dem så kallad, under-himmelsk Gud. Kan äga likhet med oksgia, Bacchi högtider, som höllos på sky-höga berg, hvars Präster nämndes oksgenones, de där höllo sammankomster hjeltar och Gudar til heder. Suidas.

      HÖLMÄ, En underjordisk Järn-Gud. R.

      Hölmä tuonelta tulowi,

      Maan alta manalan poika,

      Löyti suosta ruoste heinän,

      Teräs heinän hetteestä,

      Weipä Ilmarin pajaan,

      Itte seppä Ilmarinen —

      I sjelfva verket ej annat, än tack- och myrjärnets uphof, v. Ilmarinen.

      HULDA, en Finsk trollkäring, hvilken berättas hafva förgjort Svenska

      Konungen Wanlander – törhända Taciti Welleda, en jungfru, som kunde spå, och Dalins weli öda, en af honom föregifven

      Spådoms-Gudinna. Se Athe.

      HURUS och hurus-wäinen, en välgörande Nymph, Wäinämöises dotter, hämmade blodfloder.

      HYRYITÄR eller Hyryttär, n. pr. foem. af Panittares afföda, skötte elden i koppar-kettlar.

      HYSE, en skogs-ande, rådande öfver vargar och björnar, samma som

      Hijsi, Hysi dref skogs-djuren i vall.

      Hysis häst eller Hijjen Ruuna var en underjordisk häst, hvarpå reds til blåkulla efter smörjor, då man blifvit sårad af järn: R. hikoowako Hijjen Ruuna, kastuuko Manalan karwas —

      HYSISBORG eller Hijsi Slott i Öfterbotn, emellan Sotkamo och Paldamo.

      Et berg med trappsteg. Se Hijsi, Soini.

      HYYTTÖ, den Rimmiga köldens iskalla moder. Se Kijron-koski. Pakkanen.

      HYYTÄMÖINEN eller Hyyhäröinen, den af is och snö rimmige och stele Pakkases Farfader. Vintern kallas Talwi poika Hyytämöinen. Hotades, at ej förr kyla tår och fingrar, än han islagt Wuoxen-forss, så at ingen droppa skulle drypa; äfven en qvinnas händer i deg-tråget och fålan i stod-qveden; kölden skulle höra til dessa orden:

      Pakkanen Puhurin poika,

      Talwi poika Hyytämöinen,

      Ellös kylmäk kynsiäni,

      Warpahiani palelek!

      Äskensä minuua palelek,

      Kuinkas kuiwat Wuoxen kosken

      Weden wuotamattomaxi,

      Akan kädet taikinahan,

      Wahtahan hewosen warsan.

      IHARI, en forss uti Kangasala vid Pälkänä i Tavastland, som kom up 1604 vid Ihari by, då Sarsan koski flod torkades, hvaraf är detta ordstäf derpå orten: Ilkiä Iharin koski saatti Sarjan waiwaisexi d.ä.

      Imunitis Torrens Ihari dum nascitur extra

      Pauperiem peperit, qua pungitur incola Sarsae.

      Vid. Christ. Limnel Disp. de Tavastia P. II. p. 24 & Åho Tidn. för år 1784. Se Inari.

      ILKKA eller Ilkainen, Jacob, en bonde från Ilmola Socken i

      Österbotn, anförare för Bönderne i Klubbe-kriget 1596 mot Claes

      Flemming. Se Nujja eller Klupu- sota. Ilkka, är et Bonde-hemman vid Ilmola Moderkyrka, straxt bredevid landsvägen.

      ILMARITNEN, Wäinämöises yngre bror; Luft-Guden, öfver väder; samme med AEolus, rådde äfven öfver eld och vatn. Iski tulta Ilmarinen, wälähytti Wäinämöinen pimiäsä Pohjolassa. Han gjorde krigståg och färder lycklige. Ilmarinen rauhan ja ilman tei ja matkamiehet edes wei. Denne Wäinämöises Bror och Compagnon, var ock en god järnsmed och masugns mästare vid tack- och myrjärnets kokning – hvarom sjunges i Raudan Synty:

      Itte Seppä Ilmarinen

      Pani orjaat liehtomahan,

      Painamaan palkalaiset,

      Orjat liehto löyhytteli:

      Jo päivvänä Kolmantena

      Kahto ahjosan alustan;

      Mitä mun tuleni tuopi,

      Kuta ahjoni ajaa?

      Rauta tungexen tulesta,

      Iso rauta lähteestä

      Emä rauta we-en nawoilta

      Kahteloo, kääntelöö:

      Hoss! sinua rauta raukka,

      Ettsäs silloin ollut suuri,

      Kuins tuotihin pajahan,

      Kuissas heilut hetteessä,

      Wenyt wehnässä tahassa,

      Nousit nuorra taikinana,

      Kumma sinun ahjoon ajelin.

      Sjelfver Smeden Ilmarinen

      Satte trälarne at draga bälgen,

      De legda, at krysta på (pusta),

      Drengarne drogo bälgen, at de flåsade:

      Redan den 3: dje dagen

      Besåg han sin ässjas botn (understa lag);

      Hvad godt förer min eld,

      Hvad drifver min ässja fram?

      Järnet tränger sig ut ur elden.

      Det stora järnet från källdyn,

      Moder-järnet ifrån vatudjupet.

      Han beser det, vänder om det:

      O! du stackars Järn,

      Intet var du då stor,

      Då du hämtades i Smidjan,

      Då du välde (gungade) i hängdyn,

      Var segt och tögdes såsom en hvetmjöls-deg,

      Uptogs obrukadt likt deg,

      Då СКАЧАТЬ