Orestes. Euripides

Чтение книги онлайн.

СКАЧАТЬ lott.

      Min systers, hvilken, sedan jag till Ilios

      For hädan, som jag for, uti vansinnig stund,

      Jag icke sett; nu öfvergifven klagar jag. ₈₀

      ELEKTRA.

      O Helena, hvad säga dig, som skådar sjelf

      Uti olyckan kastad Agamemnons son?

      Och sömnlös jag invid den usles döda kropp,

      Ty död han är, och andas knapt det minsta mer,

      Här sitter; dock hans ofärd ej begabbar jag. ₈₅

      Lycksalig du, lycksalig äfven din gemål,

      J, som till oss i nödens stunder hafven ländt!

      HELENA.

      Hur länge låg han redan sträckt på denna bädd?

      ELEKTRA.

      Ifrån den stund sin moders blod han rinna lät.

      HELENA.

      Den uslingen! och modren, ack, hur hon förgicks! ₉₀

      ELEKTRA.

      Så är det mellertid, och han har kämpat ut.

      HELENA.

      Säg, fagra mö, vid gudar, vill du lyda mig?

      ELEKTRA.

      Invid min broders bädd jag nu upptagen är.

      HELENA

      Vill till min systers grafvård du begifva dig?

      ELEKTRA.

      Du menar till min moders? säg också, hvarför? ₉₅

      HELENA.

      Att gjuteoffer bära och från mig en lock.

      ELEKTRA.

      Är ej din rättighet, att gå till vänners graf?

      HELENA.

      För de Aigeiers folk att visa mig jag blygs.

      ELEKTRA.

      Sent ångrar du, som hemmet nesligt öfvergaf.

      HELENA.

      Rätt sagdt, men emot mig likväl ej vänligt sagdt! ₁₀₀

      ELEKTRA.

      Hvad blygsel har du då för Mykenaierna?

      HELENA.

      Jag fädren räds till dem, som dött vid Ilios.

      ELEKTRA.

      Rätt hårdt! I Argos går du genom allas mund.

      HELENA.

      Gör mig tillviljes nu, och bort all fruktan lägg!

      ELEKTRA.

      Ack nej! min moders graf jag kan omöjligt se. ₁₀₅

      HELENA.

      Att färnorna det bure dit, ju vore skam.

      ELEKTRA.

      Hvi sänder du ej dottren din, Hermione?

      HELENA.

      I stora sällskap höfves jungfrur ej att gå.

      ELEKTRA.

      Hon åt den döda så umgällde modersvård.

      HELENA.

      Rätt sade du, min flicka, och jag lyder dig. ₁₁₀

      Och sänder egen dotter dit; ty rätt du sagt,

      (ropande inåt palatset)

      Kom ut, mitt barn, Hermione, kom ut påstund!

      (Hon utträder.)

      Tag gjuteoffret här i händren, och min lock.

      Och gående till Klytaimnestras graf dermed,

      Lägg håningsmjölken der och korpsvart lock, ₁₁₅

      Och stående på kumlets spets säg dessa ord:

      "Dig gjuteoffret systren Helena hembär,

      Hon som ej vården nalkas törs, och fruktar för

      Argeiska folket." Och välvilligt hjertelag

      Bed henne hysa emot mig och dig, och min gemål, ₁₂₀

      Och de osälla två, dem gud förgjort.

      Men hvad mig egnar, såsom syster vårda om,

      De skänker man åt döda ger, utlofva ock.

      Gå nu, mitt barn, och skynda dig, och när du gjort

      Ditt gjuteoffer, tänk på snarlig återkomst! ₁₂₅

      (begge afträda.)

      HELENA (ensam)

      Ack, skönhet, hur du mycket ondt bland menskor gör,

      Men räddar dem, som dig besitta dygdesamt!

      J sågen ju, hur hon hårspetsen klippte af.

      Att skona fägringen; hon samma toka är.

      Må gudarne dig hata, som du störtat mig, ₁₃₀

      Och honom här, och Hellas! ve mig, usla, ve!

      (Khoren nalkas.)

      Der komma desse, städs uti min bittra gråt

      Deltagarinnor; blott de nu ur sömnen ej

      Den lugne väckte, och ur ögat pressa tårn

      För mig, enär jag åter brodren rasa ser. ₁₃₅

      O J kärälskeliga mör, med sakta fot

      Er närmen! bullren icke! ej här vare stoj!

      Förty er vänskap är mig angenäm, men dock

      Olycka vore, om min broder vaknade.

      Stilla, СКАЧАТЬ