Himmel Av Magi . Морган Райс

Чтение книги онлайн.

СКАЧАТЬ är det minst av dina problem,” svarade han. ”Vattnet är fyllt med forener, det dödligaste djuret på planeten. Trilla i, och de kommer slita er itu.”

      Reece tittade ner i vattnet och undrade.

      ”Då kan vi alltså inte simma,” sa O´Connor. ”Och jag ser ingen båt.”

      Reece tittade över sin axel, och hörde ljudet av fawsar närma sig.

      ”Detta är din enda chans,” sa Centra och sträckte sig bak och drog fram en lång ranka som satt fast i ett träd, och dess grenar hängde över floden.

      ”Vi måste svinga oss över,” sa han. ”Halka inte. Och trilla inte för tidigt. Skicka tillbaka den när du är klar.”

      Reece tittade ner på det forsande vattnet, och när han gjorde det, såg han en hemsk, gul liten varelse som hoppade, som en solfisk, bara käkar, som klapprade och gjorde konstiga ljud. Det fanns flockar av dem och alla såg ut som om de väntade på nästa måltid.

      Reece tittade tillbaka över sin axel, och såg armén av fawsar i horisonten som närmade sig.

      De hade inget val.

      ”Du kan gå först,” sa Centra till Reece.

      Reece skakade på huvudet.

      ”Jag kommer att gå sist,” svarade han. ”Ifall alla inte klarar sig i tid. Du går först. Du tog oss hit.”

      Centra nickade.

      ”Du behöver inte fråga mig två gånger,” sa han med ett leende, när han nervöst tittade på hur fawsarna närmade sig. Centra tog tag i rankan och med ett skrik hoppade han, och svingade sig över vattnet när han hängde i rankan, och lyfte sina fötter från vattnet, och från de klapprande varelserna. Till slut landade han på andra sidan.

      Han klarade det.

      Centra stod där och log. Han tog tag i rankan och svingade, och skickade tillbaka den över floden.

      Elden sträckte sig ut och tog tag i den, och gav den till Indra.

      ”Damerna först,” sa han.

      Hon grimaserade.

      ”Jag behöver inte pjoskas med,” sa hon. ”Du är stor, du kanske tar sönder rankan. Gå du först, och få det gjort. Ramla inte i, då kanske kvinnan behöva rädda dig.”

      Elden grimaserade, inte nöjd, och tog tag i rankan.

      ”Jag försökte bara att hjälpa till,” sa han.

      Elden hoppade med ett skrik, seglade genom luften, och landade på andra sidan tillsammans med Centra.

      Han skickade tillbaka rankan, och O´Connor var näst, sedan Serna, sedan Indra, och sen Conven.

      De som var kvar var Reece och Krog.

      ”Jag antar att det bara är vi två nu,” sa Krog till Reece. ”Gå. Rädda dig själv,” sa Krog och tittade nervöst över sin axel. ”Fawsarna är för nära. Det finns inte tid för oss båda att klara det.”

      Reece skakade på huvudet.

      ”Ingen man lämnas,” sa han. ”Om du inte går så gör jag inte det.”

      Båda stod där envist, Krog verkade bli mer och mer nervös. Krog skakade på huvudet.

      ”Du är en idiot. Varför bryr du dig så mycket om mig? Jag skulle inte bry mig hälften så mycket om dig.”

      ”Jag är en ledare nu, vilket ger mig ansvar,” svarade Reece. ”Jag bryr mig inte om dig. Jag bryr mig om ära. Och min ära befaller mig att inte lämna någon bakom.”

      Båda vände sig nervöst om när de första fawsarna började närma sig. Reece gick fram, bredvid Krog, och de högg med sina svärd och dödade flera stycken.

      ”Vi går tillsammans!” ropade Reece.

      Utan att slösa någon tid, tog Reece tag i Krog, kastade honom över axeln, tog tag i repet och de skrek när de flög genom luften, bara sekunderna innan Fawsarna kommit fram.

      De två seglade genom luften, och svajade rakt mot andra sidan.

      ”Hjälp!” skrek Krog.

      Krog gled av Reeces axel, och han tog tag i rankan; men den var nu blöt från strömmarna, och Krogs hand gled av rankan och han föll ner. Reece sträckte sig ner för att ta tag i honom, men allt hände för snabbt; Reeces hjärta gick itu när han var tvungen att se Krog falla, precis utom hans räckhåll, ner i det forsande vattnet.

      Reece landade på andra sidan och föll ner till marken. Han rullade upp på sina fötter, förberedde sig på att rusa ner i vattnet, men innan han kunde reagera, så kom Conven fram från gruppen, rusade fram och dök med huvudet först i det rusande vattnet.

      Reece och de andra tittade på utan att andas. Reece undrade, om Conven var den modig? Eller bara självmordsbenägen?

      Conven svimmade orädd genom det strömmande vattnet. Han kom fram till Krog, utan att bli biten av varelserna, och tog tag i honom där han flaxade, drog en arm runt hans axel och trampade vatten med honom. Conven simmade mot strömmen, tillbaka mot kanten.

      Plötsligt skrek Krog.

      ”MITT BEN!”

      Krog vred sig i smärta när en forne tog tag i hans ben och bet honom, dess gula glänsande fjäll var synlig ända upp ur vattnet. Conven simmade, och till slut närmade de sig kanten och Reece och de andra sträckte sig fram efter dem och drog upp dem, och när de gjorde det, så hoppade en flock med forener efter dem, och Reece och de andra smällde tillbaka den.

      Krog flaxade och Reece såg forenen som fortfarande satt på hans ben; Indra drog sin kniv, böjde sig över och högg in den i Krogs lår när han skrek, och grävde ut den. Den hoppade ut, ner mot vattnet.

      ”Jag hatar dig!” väste Krog till henne.

      ”Bra,” svarade Indra kallt.

      Reece tittade på Conven, som stod där, dyngsur, avundsjuk på hans oräddhet. Conven stirrade uttryckslöst tillbaka, och Reece märkte med chock hur en foren satt fast i hans arm, och flaxade i luften. Reece kunde inte tro hur lugn Conven var, han sträckte sig långsamt, drog ut den, och kastade tillbaka den i vattnet.

      ”Gjorde inte det där ont?” frågade Reece förvirrat.

      Conven skakade på axlarna.

      Reece oroade sig för Conven mer än någonsin; samtidigt som hans beundrade hans mod, så kunde han inte tro hans ansvarslöshet. Han hade dykt med huvudet före ner i en flock av vildsinta varelserna, och tänkte inte ens två gånger på det.

      På andra sidan floden, stod hundratals fawsar, och stirrade ut, helt rasande, och klapprade med sina tänder.

      ”Äntligen,” sa O´Connor. ”Vi är i säkerhet.”

      Centra skakade på huvudet.

      ”Endast för stunden. СКАЧАТЬ