Den bergtagna: En kärlekens tragedi. Benedictsson Victoria

Чтение книги онлайн.

СКАЧАТЬ style="font-size:15px;">      Det skulle ni icke säga, om ni visste, hvad det är att kunna arbeta – Reser sig upp. – Men nu skall jag gå – Plötsligt oreflekteradt. – Hvarför säger ni »stackaren»? Under den tid, de lefde samman, utförde båda det bästa arbete, de någonsin gjort. Han också.

LOUISE

      Var det hennes förtjenst?

ALLAND

      Hvem vet? För mig åtminstone betyder hvarje kvinna, som jag verkligen älskar, ett nytt arbete.

LOUISE

      Hur har det varit de sista åren?

ALLANDleende

      Det har varit för många. Derför har det icke blifvit annat än porträttbyster af. Bugar sig till afsked. Hur länge stannar ni i Paris?

LOUISE

      Egentligen borde jag redan ha varit hemma igen, men jag blef ju sjuk.

ALLAND

      Hvad skulle ni hemma att göra?

LOUISE

      Åh, ingenting just —

ALLAND

      Hur kan man tveka i valet mellan Paris och – med svårighet – Kråkvinkel; heter det icke så?

LOUISE

      Min bror har inte ateliern längre än till den 1: sta Juli.

ALLAND

      Så har ni ju mer än en månad att bo här. Ser ut. Och ni har trädgård, en sådan förtjusande gammal trädgård – öfvergifven, förfallen, undangömd. Der är ni ju borta från verlden.

LOUISE

      Tycker ni om den?

ALLAND

      Jag tycker om alltsammans här. Hvad ateliern kunde göras vacker! Men ni är en spartan. Man ser det på hela er drägt, på håret, på allting. Så sträng ni ser ut! Hvilken hård dom afkunnar ni icke i ert hjerta öfver mig, lättsinnige man! I era ögon är det synd att njuta af lifvet. Vill solen skina, skall man spänna parasollen upp eller krypa i skuggan! Jag rullar mig der det är varmast i sanden. – Ni tycker att jag är lättsinnig – icke sant?

LOUISElångsamt och dämpadt

      Jag vet inte. Nej – men det käns som om er verld inte vore min.

*LILLYkommer inspringande från entrén och stannar förlägen då hon får se AllandLOUISEpresenterar

      Fröken Walldén – monsieur Alland.

LILLYhelsar; till Louise

      Är Viggo gången?

LOUISE

      Ja. Han skulle hem och packa.

LILLYmed missräkning

      Redan?

LOUISE

      Du har ju varit borta länge —

LILLYgråtfärdig

      Jag fick se ett bröllop – ett fint bröllop – i Madeleine-kyrkan – och så glömde jag —

ALLANDsom betraktat Lilly med synbart intresse

      Var inte ledsen, fröken! Småleende. Han kommer nog igen.

LILLY

      Tror ni det?

ALLAND

      Ju mer jag ser på er, dess lifligare öfvertygas jag om, att han kommer.

ERNAS RÖSTutanför

      Lilly! Är Lilly der!

LILLYropar utåt

      Jaha. Jag kommer strax.

ALLANDbugar sig för Louise

      Nu hoppas jag snart få se er riktigt rask och kry. Tar hennes hand, håller den ett ögonblick i sin och ser på den. En sådan vacker hand ni har – kraftlös, blodlös, men så fint modellerad. Lyfter den upp och kysser den.

LOUISEdrager den tillbaka, förlägenALLAND

      Hvarför gör ni så? Härmar hennes rörelse med handen. Brukas det inte hos er, att man kysser en dam på handen?

LOUISE

      Åh – jo – men —

ALLAND

      Jag kysser alltid på hand – när handen är vacker.

LILLYsom dragit handskarne af, kastar ett mönstrande ögonkast på sin högra handALLANDbugar sig för henne

      Farväl, fröken! Går mot dörren. Just som han fattar i vredet, öppnas den utifrån och Erna kommer in. Då hon varseblir honom, viker hon åt sidan och blir stående, blek och upprörd, stirrande på honom med vidgade ögon. Han gör en lätt bugning och går hastigt förbi henne ut.

*LOUISE och LILLYgå hän emot Erna

      Hvad – hur är det fatt – har något händt?

ERNAhemtar sig

      Nej – åhnej – ingenting. Jag blef bara så rädd – Jag trodde herr Alland var gången – och så stod han alldeles innanför dörren. Med ett försök att skratta. Jag tror verkligen, att murmeldjuret deruppe lyckats göra mig nervös med sitt eviga traggande. Häftigt till Lilly. Hvarför kom du inte strax upp?

LILLY

      Jag trodde, Viggo var här.

ERNA

      Viggo, Viggo! – Jag vill inte veta af, att du springer så der!

LILLY

      Du har ju sjelf sagt —

LOUISE

      Hvad är det med dig? Du är så häftig —

ERNAstryker sig öfver pannan

      Jag är nervös. Det käns som om hvarenda fiber hoppade.

LOUISEgår bort och tar henne om lifvet, för henne hän till chäslongen, nödgar henne att sätta sig och klappar henne lugnande på hufvudet

      Så – så. Stackars min lilla kraftmenniska.

ERNAreser sig

      Strunt i det. Till Lilly. Nå – har du fått säga farväl till honom?

LILLY

      Hvilken »honom»?

ERNA

      Prat! Det fins bara en. – Nå?

LILLY

      Nej.

ERNA

      Då kommer han väl hit innan han far?

LILLYkämpar med gråten

      Jag vet inte.

ERNA

      Visst gör han det!

LOUISEgår fram till Lilly

      Käns det så svårt att skiljas?

LILLY

      Det blir så tomt, så förfärligt tomt.

LOUISEtar hennes hufvud mellan sina händer och kysser henne på pannan

      II.

      Junidag i Paris

      Samma atelier, men flera, delvis nya, möbler. Draperier framför dörrarne. Några stora, japanesiska lyktor nedhängande från taket. СКАЧАТЬ