Den bergtagna: En kärlekens tragedi. Benedictsson Victoria
Чтение книги онлайн.

Читать онлайн книгу Den bergtagna: En kärlekens tragedi - Benedictsson Victoria страница 5

СКАЧАТЬ hon här?

LOUISE

      Ja. Känner ni henne?

ALLAND

      Jag har träffat henne – någon gång – men det är längesedan nu.

LOUISE

      Om ni visste, hur god hon varit emot mig! Hur hjelpsam och uppoffrande! Hur ömt hon vårdat mig!

ALLAND

      Hvilken lofsång! Aldrig hade jag trott, att fröken Walldén var en sådan engel.

LOUISE

      Hon förefaller kantig och hård; men hon har ett hjerta af guld. Hon gör intryck af någonting brustet – Jag tänker så ofta, att hon måtte ha gått igenom någon förfärlig sorg.

ALLANDsom betraktat henne tigande medan hon talat

      Så stora ögon ni har! Och när ni talar om sorgen, se de ut som när en krusning går öfver ett vatten.

      Ni liknar icke er bror.

LOUISE

      Inte? Slår ner ögonen.

ALLAND

      Nej. – Hvarför slår ni ned ögonen?

LOUISE

      Åh, för ingenting just.

ALLAND

      Nu slingrar ni! Seså! Var nu ärlig.

LOUISEblygt

      Jag tycker ni ser på mig så underligt.

ALLANDskrattar

      Så-å! Allvarsamt. Jag har känt en kvinna, som var mycket lik er.

LOUISEsmåleende

      Det förklarar saken.

ALLAND

      Förklarar? Inte behöfver den saken någon förklaring! Inte gör man sig reda för, hvarför man ser på en person! För mig är det lika naturligt som att andas – och af hvarje ansigte, som jag tycker om att se på, lär jag något.

Ett ögonblicks tystnadLOUISE

      Hvem var hon, som ni säger, jag liknar?

ALLAND

      Kan det intressera er att veta? Det var en kvinna, som stått mig mycket nära.

LOUISErodnarALLAND

      – så nära som en kvinna kan stå en man!

LOUISErycker tillALLANDhastigt

      Inte kan det förnärma er? Det var ingen modell – af det slagets förbindelser vet jag mig aldrig ha haft mer än en enda.

      Är ni målarinna?

LOUISE

      Nej.

ALLAND

      Har ni något annat arbete?

LOUISE

      Arbete?

ALLAND

      Ja, jag menar icke knyppling eller broderi. – Jag menar ett arbete att egna er åt.

LOUISE

      Nej.

ALLAND

      Då skall ni väl gifta er?

LOUISE

      Nej.

ALLAND

      Visst skall ni det!

LOUISEsmåleende

      Ni sade ju, att det förstör alltid en menniska!

ALLAND

      Ja, en man – icke en kvinna. Samhället är nu en gång sådant, att hon måste gifta sig. En ensam kvinna blir gammal i förtid. Det vore skada på er.

LOUISE

      Tror ni?

ALLAND

      Ja. Ni ser så god ut. Ni skulle helt säkert göra en man lycklig. Leende. Ni är god – icke sant?

LOUISEmuntert

      Tyvärr!

ALLAND

      Se, se! Har också ni märkt, att det bara är egennytta, när menniskorna predika för hvarandra att vara goda? De goda bli alltid olyckliga. Kom ihåg det! Man gör alltid klokare i att slå ihjäl en menniska än att älska henne.

LOUISE

      Det vore visst svårt för mig att slå ihjäl någon, i synnerhet just nu.

ALLAND

      Ni menar, att ni har intet val?

LOUISE

      Åh – fy – ni talar så styggt. Ni tror visst inte på kärlek, ni.

ALLAND

      Jo! Men jag tror icke på kvinnorna. Det är icke många af dem, som tåla vid att älskas.

LOUISE

      Tåla vid?

ALLAND

      Jag menar tåla vid det alldeles som en man – så att det blir endast en episod i deras lif.

LOUISE

      Om så är – det länder väl vårt kön till heder!

ALLAND

      Är ni så säker på det?

      Jag har känt en. Hon var målarinna. Hon lefde i två år tillsammans med en af mina vänner. Han var också konstnär, och de hjelpte hvarandra med råd och dåd. Men hon var yngre och obetydligare. Det gick som det alltid går.

LOUISE

      Hur?

ALLAND

      Se icke så häpen ut. Kärleken är bara en blomningstid, derför är den så kort. Min vän och hans väninna bröto med hvarandra. De hade tröttnat båda.

LOUISE

      Också hon?

ALLAND

      Skrämmer det er? Ja, också hon —

      Men hon hatade honom sedan, som en kvinna alltid gör, då hon icke älskar längre.

LOUISE

      Alltid?

ALLAND

      Ja, alltid. Deri ligger det låga hos ert slägte. En man behåller alltid välvilja för den, han älskat; en kvinna aldrig.

LOUISE

      Alla äro inte lika – Men hur gick det med henne – målarinnan?

ALLAND

      Hur det gick? Det gick henne utmärkt på alla sätt!

      Hon hade målat sitt sjelfporträtt på hans atelier. Det porträttet var ett mästerstycke – djerft, kraftigt, hänsynslöst sant. Det inbringade henne en medalj på salongen och det inköptes af franska staten. Det var den första vindfläkten i hennes segel, och den gaf henne hvad som för en konstnär är nödvändigare än allt annat: sjelftillit.

LOUISE

      Men sedan – ?

ALLAND

      – har hon utställt hvarje år, och om jag inte visste bättre, skulle jag svära på att en mans hand utfört hennes arbeten.

LOUISE

      Jag tänker inte på det der yttre – jag tänker på hennes inre historia.

ALLAND

      Den ligger ju bakom de verk, hon skapat; och om jag inte misstar mig, СКАЧАТЬ