Nästan borta. Блейк Пирс

Чтение книги онлайн.

      KAPITEL TVÅ

      Flygplatser innebar ingenting annat än farväl för Cassie. Påskyndade farväl; den opersonliga omgivningen stal orden man egentligen ville säga—och tillfället att säga dem.

      Hon insisterade att väninnan som skjutsade henne till flygplatsen skulle släppa av henne utanför i stället för att följa med in. En kram i bilen gick snabbt och enkelt. Bättre än dyrt kaffe och stela konversationer som torkade ut ju närmare flygtiden kom. Trots allt skulle hon resa ensam och lämna alla hon kände bakom sig. Det var rimligt att börja den resan förr snarare än senare.

      När Cassie drog väskvagnen med sig in i terminalen kände hon en sorts lättnad över de mål som hon hittills hade nått. Hon hade lyckats hos au pair-byrån—det viktigaste målet av alla. Hon hade betalat för flyget och byråavgiften, fått sitt visa påskyndat och var i god tid för incheckningen. Hennes ägodelar var packade enligt listan hon hade fått och hon var tacksam för den ljusblå ryggsäcken hon hade fått, med ”Maureens au pairer”-loggan på, eftersom det inte hade funnits plats för alla hennes kläder i resväskan.

      Härifrån till landningen i Paris skulle nog allt gå som smort.

      Men så frös hon till is med hjärtat hamrande i bröstkorgen. Hon såg honom.

      Han stod i närheten av terminalingången med ryggen till väggen och tummarna hakade i fickorna på läderjackan hon hade gett honom. Hans längd; hand mörka, spikiga hår och hans aggressiva käkben fick honom att sticka ut när hon såg ut över folkmassan.

      Zane.

      Han måste ha fått reda på att hon skulle åka vid den här tiden. Hon hade hört från ett flertal vänner att han ringde runt och frågade om Floridahistorien. Zane kunde vara manipulativ och inte alla visste om hennes situation. Någon måste ha berättat sanningen för honom i god tro.

      Innan han såg åt hennes håll svängde hon runt resväskan och drog huvan över huvudet för att dölja sitt vågiga, rödbruna hår. Hon skyndade sig åt det motsatta hållet, styrde väskvagnen mot en pelare som hon kunde gömma sig bakom.

      Incheckningsdisken som tillhörde Air France var på andra sidan terminalen. Det fanns inte en chans att hon skulle ta sig dit utan att han såg henne.

      Tänk, Cassie, sa hon till sig själv. Zane hade vid något tillfälle gett henne komplimanger för hennes förmåga att snabbt sno ihop en plan i kluriga situationer. ”Du är så snabbtänkt,” hade han sagt. Det var tidigt in i deras förhållande. Mot slutet hade han i stället klandrat henne för att vara lömsk, hemlighetsfull och alldeles för slug för sitt eget bästa.

      Dags att vara alldeles för slug, då. Hon tog ett djupt andetag och väntade på idéer. Zane stod nära terminalingången. Varför? Det hade varit enklare att stå vid incheckningsdisken där han utan tvekan skulle stöta på henne. Det innebar att han inte visste vilket flygbolag hon flög med. Vem som än gav honom informationen hade antingen inte vetat eller inte sagt. Om hon kunde hitta en annan väg till incheckningsdisken skulle hon kanske lyckas checka in innan han konfronterade henne.

      Cassie tömde vagnen, drog ryggsäcken över axeln och släpade resväskan på sina hjul bakom henne. Det fanns en rulltrappa vid huvudingången—hon gick förbi den på väg in. Om hon tog den hela vägen till högsta våningen skulle hon kanske hitta en som ledde ner, eller en hiss, till andra sidan.

      Hon övergav vagnen och skyndade sig dit hon hade kommit ifrån, upp för rulltrappan. Den på andra änden var ur funktion, så hon kånkade sina väskor ned för de branta trappstegen i stället. Air Frances incheckningsdisk var bara en kort bit bort men till hennes förfäran fanns redan en lång och långsam kö framför den.

      Hon drog luvan längre över ansiktet och ställde sig längst bak i kön, plockade fram en pocketbok ur handväskan och började läsa. Hon registrerade inte orden på pappret och huvtröjan var som en bastu. Hon ville dra av sig den, kyla ner sin nacke där svettdroppar började formas, men det var inte värt risken. Inte när hennes hårfärg så lätt kunde avslöja henne. Bättre att hålla sig gömd.

      Plötsligt landade en tung hand på hennes axel.

      Hon snurrade runt med ett tvärt andetag och stirrade in i ett par förvånade ögon hos en lång blondin i hennes ålder.

      ”Förlåt om jag skräms,” sa hon. ”Jag är Jess. Jag märkte din rygga och tänkte säga hej.”

      ”Åh. Ja. Maureens au pairer.”

      ”Ska du till en ny familj?”

      ”Ja.”

      ”Jag också. Vill du kolla om vi kan sitta tillsammans? Man kan efterfråga det vid incheckningen.”

      Medan Jess tjattrade om vädret i Frankrike såg Cassie nervöst sig omkring i terminalen. Hon visste att Zane inte skulle ge upp så enkelt—inte efter att ha kört hela vägen hit. Han ville ha någonting från henne—en förlåtelse, hängivenhet. Han skulle tvinga henne att följa med på en ”hejdådrink” och han skulle starta ett gräl. Han skulle inte bry sig om hon kom till Frankrike med nyfödda blåmärken… eller missade flyget helt och hållet.

      Just då fick hon syn på honom. Han var på väg åt hennes håll, bara några incheckningar bort, med ögon som noggrant granskade alla runt omkring honom.

      Hon vände sig hastigt för att undvika hans blick. Med en blixt av hopp lade hon märke till att de tagit sig hela vägen till köns slut.

      ”Ursäkta, du får ta av dig den där,” sa personen i incheckningen och pekade på Cassies huva.

      Hon drog tveksamt av sig den.

      ”Hallå, Cass!” Hon hörde Zanes röst eka genom flygplatsen.

      Hon frös till, medveten om att ett svar skulle СКАЧАТЬ