2009 hittades det första intakta liket av en förmodad vampyr, på den lilla ön Lazzaretto Nuovo i Venedigs lagun. Vampyren, en kvinna som dog av pesten under 1700-talet, hittades begravd med en tegelsten i munnen, vilket stödjer den medeltida tron att vampyrer låg bakom plågor som digerdöden.

FAKTA:

Venedig på 1700-talet var olik någon annan plats på jorden. Folk strömmade dit från hela världen för att delta i dess överdådiga fester och baler, och för att klä sig i avancerade kostymer och masker. Det var normalt för människor att gå på gatorna i full kostym. För första gången i historien fanns det inte längre ojämställdhet. Kvinnor, som tidigare hållits nere av myndigheten, kunde nu klä sig som män, och kunde därmed gå varhelst de ville ....

“Min brud, min maka!

Fast döden sugit ut din andas honung,

Så har han intet mot din fägring mäktat.

Än är du ej besegrad; skönhets fana

I purpur viftar på din mun, din kind...”

--William Shakespeare, Romeo och Julia

KAPITEL ETT

Assisi, Umbrien (Italien)

(1790)

Caitlin Paine vaknade långsamt, helt insvept i mörkret. Hon försökte öppna ögonen, för att få på var hon var, men det var inte till någon nytta. Hon försökte att flytta händerna och armarna, men det fungerade inte heller. Hon kände sig omfamnad, nedsänkt i en mjuk konsistens, och hon kunde inte komma på vad det var. Det var tungt och vägde ner på henne, och med varje ögonblick tycktes det bli tyngre.

She tried to breathe, but as she did, she realized her passageways were blocked.

Panicking, Caitlin tried to take a deep breath through her mouth, but when she did, she felt something get lodged deep in her throat. Its smell filled her nose, and she finally realized what it was: soil. She was immersed in soil, covering her face and eyes and nose, entering her mouth. She realized it was heavy because it was weighing down on her, getting heavier by the second, suffocating her.

Hon försökte andas men hon insåg snabbt att hennes luftvägar blockerades.

I panik försökte Caitlin ta ett djupt andetag genom munnen, men när hon gjorde det kände hon något fastna djupt i hennes hals. Dess doft fyllde hennes näsa och hon insåg vad det var: jord. Hon var nedsänkt i marken, som täckte hennes ansikte, ögon, näsa och mun. Hon insåg att det inte bara var tungt, utan också att det blev tyngre och tyngre, och kvävde henne.

Unable to breathe, unable to see, Caitlin entered into full-fledged panic. She tried to move her legs, her arms, but they, too, were weighed down. In a fit, she struggled for all she was worth, and finally managed to dislodge her arms just a bit; she eventually raised them up, higher and higher. Finally, she broke through the soil, and felt her hands make contact with the air. With a renewed strength, she flailed with all she had, frantically scraping and clawing the soil off of her.

Oförmögen att andas, oförmögen att se, fick Caitlin fullfjädrad panik. Hon försökte att flytta benen och armarna, men även de vägdes ner. I ett anfall kämpade hon för allt vad hon var värd och lyckades rubba armarna lite. Hon kunde så småningom höja dem, högre och högre. СКАЧАТЬ

Förutbestämd . Морган Райс Чтение книги онлайн.

Читать онлайн книгу Förutbestämd - Морган Райс страница 2

KAPITEL ETT

Förutbestämd . Морган Райс
Чтение книги онлайн.