Grannens Lögn. Блейк Пирс

Чтение книги онлайн.

      Orienteringen var ungefär så som hon hade väntat sig. Det var några erfarna agenter som gav dem en lista över vad man skulle och inte skulle göra. De gav exempel på fall som hade gått snett, så snett att det var agenter som hade sagt upp sig och till och med hade begått självmord. Instruktörerna berättade om fruktansvärda fall med mördade barn och serievåldtäktsmän som inte, än idag, hade blivit gripna.

      Under orienteringens gång kunde Chloe höra en del ängsliga kommentarer i folkmassan. Två säten till vänster om henne hörde hon att en kvinna viskade till mannen som satt bredvid henne: “Min partner hade tydligen redan hört de här historierna. Det kanske var därför han slutade.”

      Hon sa det med dålig attityd, på ett taskigt sätt, som genast irriterade Chloe.

      Med min vanliga tur är det där så klart partnern-utan-partner, som Johnson vill para ihop mig med, tänkte Chloe.

      Orienteringen pausade sedan för lunch. När den gjorde det delade instruktörerna upp alla nya agenter enligt alla specifika departement. När Chloe hörde att de sa Kriminaltekniska Expertgruppen, kände hon ett styng av sorg. Hon såg på när ungefär tjugo rekryter gick ner till podiet och samlades på höger sida. Tanken på att hon fram till ungefär tre timmar sedan hade varit inställd på att vara en del av den gruppen, fick henne att känna sig lite isolerad, speciellt när hon såg att några av agenterna redan verkade vara kompisar med varandra.

      När agenterna i Programmet för Gripanden av Våldsamma Gärningsmän ropades upp, ställde hon sig upp och rörde sig mot podiet. Gruppen hon gick med var mindre än den Kriminaltekniska Expertgruppen. Henne själv inkluderad, var de bara nio stycken. Och en av dem var så klart kvinnan som hade yttrat kommentaren om partnern som hade slutat.

      Hon var så fokuserad på den kvinnan att hon inte märkte mannen som gick upp till henne samtidigt som de rörde sig mot uppsamlingspunkten.

      “Jag vet inte hur du känner”, sa han, “men för mig känns det som att jag vill gömma mitt ansikte lite. Det känns som att folk dömer ut mig... eftersom jag är en den av ett program som har ordet våldsam i sig...”

      “Jag har nog aldrig tänkt på det så”, sa Chloe.

      “Ok, men är du själv lite våldsam?”

      Han flinade samtidigt och det var hans leende som fick henne att inse hur extremt snygg den där mannen var. Men å andra sidan, blev det hela lite skevt med tanke på att han hade frågat henne om hon var lite våldsam.

      “Inte så vitt jag vet”, sa hon lite förläget när de kom fram till uppsamlingsplatsen för sin grupp.

      “Ok”, sa instruktören, som var en äldre man klädd i jeans och svart t-shirt. “Lunch först, sedan träffas vi i Konferensrum Tre för att gå igenom lite detaljer och vi kommer även svara på lite frågor. Men först och främst...” Han pausade och letade efter något på ett pappersark med sitt pekfinger. “Har vi en Chloe Fine här?”

      “Det är jag”, sa Chloe, och började nästan svettas av nervositeten, eftersom hon hade blivit utpekad inför en grupp av främmande människor.

      “Jag skulle behöva byta några ord med dig, är du snäll.”

      Chloe gick fram till instruktören och såg att han också vinkade till sig en annan agent.

      “Agent Fine, jag ser här att du är ett nytt tillskott till GVG, tillsatt via rekommendation från Direktör Johnson.”

      “Det stämmer.”

      “Trevligt att ha dig här. Nu skulle jag vilja introducera dig för din nya partner, Agent Nikki Rhodes.”

      Han pekade mot den andra agenten, som visade sig vara den otrevliga kvinnan från tidigare. Nikki Rhodes log mot Chloe på ett sätt som signalerade att hon visste att hon var vacker. Och Chloe kunde bara hålla med. Lång, perfekt solbränd, glittrande blå ögon och irriterande spikrakt blont hår.

      “Trevligt att träffas”, sa Rhodes.

      “Detsamma”, sa Chloe.

      “Så, gå och luncha tillsammans”, sa instruktören. “Jag har förstått att ni ska påbörja ert första fall redan imorgon bitti. Ni utexaminerades båda med toppbetyg, bäst i respektive klass, så jag har höga förväntningar på er.”

      Rhodes log mot henne och Chloe kunde känna hur konstlat det var. Hon hatade att döma ut en människa så snabbt, men hennes magkänsla brukade aldrig ha fel när det gällde sådant. Instruktören hade vänt sig till resten av gruppen och lämnade de två kvinnorna ifred. När Rhodes märkte att instruktören inte längre såg på dem, vände hon sig om och gick utan att säga någonting alls.

      Chloe höll sig för sig själv för stunden och försökte samla sig. Hon hade vaknat upp samma morgon ivrig att påbörja sin karriär som medlem av den Kriminaltekniska Expertgruppen. Hennes framtid hade varit utstakad. Och nu hade hon blivit placerad i ett nytt departement hon inte alls var bekant med, och tilldelad en partner som trodde hon var bättre än alla andra.

      “Hon verkar inte direkt vara så förtjust i folk, eller hur?” var det någon som sa bakom henne.

      Hon vände sig om och såg mannen som hade gått bredvid henne fram till podiet - den snygga som hade frågat om hon var lite våldsam.

      “Nej, det verkar hon inte.”

      “Då kan du tänka dig hur det var att läsa de flesta kurserna med henne på akademin”, sa han. “Det var deppigt. På tal om det... jag kommer inte ihåg att jag någonsin såg dig i några av mina kurser eller moduler.”

      “Jo... jag är väl ny, kan man säga. Jag blev placerad i det här departementet imorse.”

      Han СКАЧАТЬ