Название: Återvändningsgränd
Автор: Блейк Пирс
Издательство: Lukeman Literary Management Ltd
Жанр: Зарубежные детективы
isbn: 9781094304519
isbn:
Hon tryckte snabbt undan alla tankar på arbete och försökte somna om. Hon visste att det skulle vara omöjligt att somna om hon började tänka på jobb och allt annat som skulle göras.
Återigen tänkte hon på Chloe. Hon undrade vilka drömmar och mardrömmar hennes syster hade om deras föräldrar. Hon undrade om hon fortfarande var upphängd på idén att frigöra deras pappa, och i så fall, om hon hade bestämt sig för att hålla det för sig själv.
Slutligen lyckades hon somna om. Det sista Danielle tänkte på innan hon somnade var sin syster. Hon tänkte på Chloe och undrade om det äntligen var dags att förlåta och glömma allting – att sluta låta minnena om deras pappa sabotera relationen med Chloe.
Hon blev förvånad över hur glad hon blev av att tänka den tanken... så glad att när hon somnade, kunde man se ett litet leende på hennes läppar.
***
Den unga bartendern, som hade blivit anställd som hennes ersättare, hade lärt sig snabbt. Hon var tjugo år gammal, otroligt snygg och expert på att läsa av onyktra män. Eftersom hon gjorde så bra ifrån sig, kunde Danielle åka till sin pojkvän och byggarbetarna, som var på det nya stället där hon skulle öppna sin egen pub och restaurang inom ungefär en och en halv månad.
Idag arbetade de med värmesystemet och ventilationen i byggnaden, plus att de fixade en av väggarna i rummet längs bak i lokalen, där de större festerna skulle arrangeras. När hon kom dit satt hennes pojkvän och läste igenom ett kontrakt med en elektriker. De satt vid ett av borden som precis hade packats upp – totalt var det tre bord som Danielle skulle välja mellan, till restaurangavdelningen.
Hennes pojkvän såg att hon kom in. Han sa någonting snabb till elektrikern och kom fram för att välkomna henne. Han hette Sam Dekker och även om han inte var den ärligaste eller smartaste mannen i världen, kompenserade han med sitt snygga utseende och sluga men också raffinerade affärssinne. Han var ungefär tjugo centimeter längre än hon var, så när han gav henne en snabb kyss, var han tvungen att böja sig ner.
“Redo för dagen”, sa hon. “Vad kan jag hjälpa till med?”
Sam ryckte på axlarna och såg sig omkring på ett nästan teatraliskt sätt. “Ärligt talat tror jag inte att det är så mycket du kan göra. Allting börjar falla på plats. Det kanske låter löjligt, men om du vill gå igenom ABC-katalogen och fundera ut vilka spritmärken du vill servera. Du kan också fundera på vart du vill placera de små högtalarna för musik och lite sådant. Det är sådana grejer som man ofta glömmer bort att ta itu med.”
“Det kan jag göra, antar jag”, sa hon, lite besviket.
Det fanns dagar då hon kom till renoveringsstället och fick en känsla av att Sam bara försökte aktivera henne med meningslösa grejer – medan han tog hand om det som var viktigt. På sätt och vis kändes det nedlåtande, men hon påminde sig också om att Sam verkligen visste vad han höll på med. Han hade redan öppnat tre barer, som var väldigt framgångsrika, och en av dem hade han sålt till ett stort nationellt företag för över tio miljoner dollar.
Och nu hade han valt att stötta hennes lilla projekt. Det var han som hade övertalat henne att öppna eget. Han insisterade på att hon hade det som krävdes för att driva ett ställe som det här, så länge han fick ta hand om uppstarten.
De flesta tjejerna som dejtar halvrika killar får smycken och bilar, tänkte hon när hon gick genom området som snart skulle bli hennes egen lounge. Jag... jag fick en bar. Det kunde vara värre, antar jag, tänkte hon. Hon kände sig lite överväldigad när hon tänkte på framtiden. Hon skulle faktiskt vara chef. Hon skulle driva hela företaget och fatta alla beslut. Hon kände sig också lite skyldig. Det kändes som att hon hade fått den här möjligheten utan att förtjäna det; bara för att hon hade fått ihop det med en kille som var bra på att starta företag. Danielle var också medveten om att det var mycket hon skulle behöva offra och vissa grejer hon fick lov att tolerera när det gällde Sam. Hon ifrågasatte aldrig hans sena kvällar ute och hon accepterade alltid hans bortförklaringar, som möten med byggarbetare och affärsmiddagar. Hon hade deltagit i några av de mötena, så hon visste att de förekom – för det mesta.
Hon kände också att hon var tvungen att visa sin tacksamhet så mycket som möjligt. Det betydde att hon inte kunde klaga när hon inte hade sett honom på flera dagar. Det betydde att hon fick lov att ställa upp på hans förväntningar i sovrummet. Det betydde att hon inte kunde bli sur på att de aldrig hade pratade om att gifta sig, trots att hade köpt henne en bar. Danielle var ganska säker på att Sam inte hade några planer på att gifta sig. Och just nu kändes det ok, så hon tyckte inte att det var någonting att bråka om.
Dessutom... hon hade väl ingenting att klaga över? Hon hade äntligen träffat en kille som var tokig i henne – när han var närvarande – och det verkade som att hon var på väg att bli väldigt framgångsrik.
Det är för att det som verkar vara för bra för att vara sant, tenderar att vara just det, tänkte hon.
När hon gick in i rummet som skulle bli lounge, tog hon fram de digitala byggritningarna på mobilen. Hon gjorde några markeringar där högtalarna skulle stå och gjorde också en anteckning om att det kanske skulle passa med ett tonat fönster längst bak. Det var sådana detaljer som fick henne känna att drömmen höll på att bli till verklighet. På något vänster hade detta blivit hennes liv.
“Hallå...”
Hon vände sig om och såg att Sam stod i dörröppningen. Han log mot henne och såg på henne med hunger i blicken, som visade att han var sugen på henne.
“Hallå där “, sa hon.
“Jag vet att det lät som att jag vill bli av med dig”, sa han. “Men alltså... över de kommande veckorna kommer jag bara behöva några signaturer från dig.”
“Jag kommer bli helt utarbetad”, skojade hon.
“Jag hade förväntat mig att du skulle vara upptagen med att lära upp den nya bartendern. Det är inte mitt fel att vi råkade anställa ett totalt geni.” Han gick fram till henne och la sina armar runt hennes midja. Hon fick lyfta upp huvudet lite för att möta hans blick och det fick henne alltid att känna sig trygg av någon konstig anledning; som om han alltid skulle vaka över henne, bokstavligen.
“Vi kan väl käka lunch senare idag”, sa Sam. “Något enkelt. Pizza och öl.”
“Låter bra.”
“Och imorgon... vad säger du om att åka någonstans? En strand... South Carolina eller något sådant.”
“Ok? Det låter spontant och lite konstig tajming med tanke på allt som sker just nu. Med andra ord... det låter inte alls som du.”
“Jag vet. Men jag har varit så uppslukad av det här projektet... och jag inser att jag har försummat dig. Så jag vill gottgöra dig.”
“Sam, du ger mig mitt eget företag. Det är mer än tillräckligt.”
“Ok. Då kan jag göra det av rent själviska skäl. Jag vill komma СКАЧАТЬ